Den 16-19 april hölls SWEA Internationals Världsmöte i Washington D.C. samtidigt som organisationen fyllde 30 år.
Konferensen hade över 300 deltagare. På kvällen den 16 april bussades Sweorna till House of Sweden, ett arkitektoniskt underverk, belägen vid stranden av den mäktiga Potomac-floden. Denna byggnad, som hyser svenska ambassaden, är 6 400 kvm med gigantiska fönster, rinnande vatten i glasväggar och grunda skimrande bassänger med stenskulpturer. Man kunde nästan inte säga om man befann sig inomhus eller utomhus. Således en gränslös byggnad i mer än en bemärkelse. Ett välkomsttal hölls av Mats Widbom, kulturråd, Svenska Ambassaden i Washington.
Fredagens program bestod av många utmärkta föreläsare. Höjdpunkten tyckte jag var ett föredrag av Catharina Grünbaum från Stockholm med titeln "Vad har hänt med mitt svenska språk"?. Hon är författare, språkvetare, språkvårdare, skribent och språkjournalist för Dagens Nyheter. Jag lärde mig nya uttryck såsom "kulturkofta" (dam i övre medelåldern), "lattemorsa" (nybliven mor med barnvagn på café), "pretto" (pretentiös) och så vidare. Jag kommer försöka att locka Catharina till Vancouver så att alla där får njuta av hennes historier, kunnighet och humor.
Fredag kväll bjöd på buss till Old Town Alexandria, ett område vid Potomac- floden, med ljuvliga renoverade 1800-tals-byggnader. Vi klev ombord på en kritvit hjulångare där fyra musiker i halmhattar och röd-och-vit-randiga jackor spelade New Orleans-musik från sekelskiftet. Klar himmel, varm smekande vind, solnedgång över huvudstaden, som verkligen gör skäl för namnet "huvudstad". När mörkret sakta sänkte sig över vattnet och stadsljusen tändes så uppenbarade sig helikopter efter helikopter flygande nära vattenytan, som trollsländor över en skogssjö. Det var säkert Obama, fantiserade jag, eller kanske CIA-agenter från Pentagon på nattuppdrag.
Själva årsmötet hölls på lördagen, under vilket jag lärde mig en hel del matnyttigt om SWEA-organisationen.
Min favorit var en så kallad "elevator-pitch" som man kan använda för att snabbt imponera på en medmänniska som kanske frågar i hissen: "SWEA, what kind of organization is that"?. Då kör man sin urfräcka "elevator-pitch: "SWEA är ett globalt nätverk av svenska kvinnor med 8 000 medlemmar i 34 länder med 77 avdelningar och vi delar ut två miljoner kronor varje år i stipendier."
Jag lärde mig att SWEAs stadgar är A och O och måste följas till punkt och pricka för att vi skall kunna fortsätta att vara klassad som en välgörenhetsorganisation. Vill man ändra någon av stadgarna så får avdelningen lägga en motion tre månader i förväg. Jag lärde mig att SWEA har många nya högt kvalificerade unga avdelningsordföranden runt världen som kommer att föreslå och kanske införa förändringar så snart som möjligt. SWEA Londons nya ordförande, Sofie Haag, imponerade alla 300 damerna med ett fräscht och logiskt nytänkande.
Så kom då jubileumskvällen med högtidligt uppläsande av Drottning Silvias gratulationstelegram inför 30-års jubileet.
För övrigt så var kvällen rasande frasande. "Vad menar du?" undrar ni. Jo, det skall jag minsann tala om. Håll i er tjejer.
Det nya svenska inne-festklännings-tyget är taft. Taft i långa banor, frasiga taft-kjolar, taft-jackor med sjal-krage, taft-byxor, taft-sjalar. Små rutiga, snäva, ärmlösa festblåsor i taft. Taft, taft så långt ögat nådde. Det var mycket vackert och mycket "femtiotal". Rosa taft, medelhavsblå taft, randig, rutig, sjögrön, knallskär och svart för den diskreta. Fras fras
Sedan blev vi underhållna av berömda Jill Johnson från Sverige som sjöng en blandning av svenska sånger och Nashville country musik. Vilken pärla.
Söndagsmorgonen spenderade jag med att reflektera över ett mycket givande möte under en fyratimmars promenad genom Washingtons imponerande parker. Oj så duktiga Washington-Sweorna hade varit. Vilket jätteprogram att organisera och hålla i. Tack Gunilla Stone, SWEA Washingtons ordförande och naturligtvis ett jättetack till Åsa-Lena Lööf, ordförande SWEA International och Anne Marie McGowan, sammankallande i Congresskommittén och alla andra Washington-Sweor.
Jag tittade förgäves efter "Bo" i Obamas trädgård, men allt jag kunde se var blommande körsbärsträd och biodlare.
Jag önskar att ni hade varit med.
Många glada hälsningar
Eva Thomas
Ordförande
SWEA Vancouver