ROBBEN ISLAND

En av dagarna åkte vi ut till Robben Island, en isolerad ö som ligger 12 km utanför Kapstaden. Den är väl mest känd som det fängelse där Nelson Mandela satt fången i 18 år.

Ön har fått sitt namn av alla sälar som fanns i området, ordet säl på holländska är just Robben.

       
En sovande säl när vi går av båten                   Kapstaden och tablemountain sett från Robben

Sedan slutet av 1700-talet har ön använts för att isolera människor, främst som fängelse. Bland de första internerna fanns politiska ledare från olika holländska kolonier, inte bara från Sydafrikanska kolonier, utan även från Indonesien. Mellan 1836 och 1931 användes ön som en leprakoloni, och på 1900-talet blev ön känd som fängelseö för politiska fångar. Till de mest kända hör Nelson Mandela, Walter Sisulu, Govan Mbeki och Robert Sobukwe.

     
Gravplats för spetälska                                            Christina och Anna

Vi blev guidade runt ön och fängelset av gamla polistiska fångar som alltså själv suttit fast på Robben. I fängelset fanns det 4 olika grupper, A, B, C och D. A gruppen var den bästa och då hade du givetvis bättre förmåner än människorna från de andra grupperna, ex mer mat och tillgång att köpa cigaretter. Varje gång Nelson lyckades flytta upp sej till B-nivån försökte han få fångarna att dela med sej av dessa tillgångar och blev på det sättet nedflyttat igen.

        
Skillnader i B och C - gruppen                                Sovsalar


Många fångar jobbade i kalkbrotten på dagarna och många av dem dog också pga damm i lungorna och andra sjukdomar relaterade till kalkbrotten.

        
Kalkbrott                                                                    Innegård för fångarna

Också fångvakterna bodde på ön och blev ganska isolerade dem med.

Nu ägs marken av staten och fängelset är ett museeum och endast de som jobbar på museet får lov att bo på ön. När vi är på besök är det sista dan som den är öppen för allmänheten under väldigt lång tid eftersom öns natur har ett problem med kaniner. De togs dit av engelsmännen och har under åren förökat sej så mycket att naturen på ön har blivit så påverkad att den naturliga floran håller på att dö. Var man än tittar så ser man kaniner och de uppmanar engelskmännen på bussen att ta varsin kanin med sej hem.