|
Resumé våren 2010
Nedan kan ni läsa om våra trevliga aktiviteter som vi arrangerat år 2010. Vi lägger alltid den sista aktiviteten först.
Trevlig läsning!
|
Vibeke och Bitte bäst på banan (2010-04-29)
En härlig golfdag på La Tournette fick vi i slutet av april. Banan var krävande, upp och ner och pust och stön plus nyluftade greener, det var med andra ord inte lättspelat. Men det gick att spela bra och det visade Vibeke Körner och Bitte Johansson som båda fick 34 poäng. Bitte vann på lägsta handicap, Vibeke kom tvåa och vann även nearest to pin, 3,78 meter från kopp. Ulla Henriksson kom trea på 30 poäng. Longest drive slog Ninna Eriksson, ca 228 m. Efter tävlingen samlades alla för lunch i vårsolen med efterföljande prisutdelning.
Text: Tove M Gjessing, Ninna Eriksson |
|
Luxemburg SWEA på Bryssel-besök
(2010-04-24)
Lördagen den 24 april strålade solen över Bryssel. Sådant vet man ju inte i förväg, men det visade sig bli den perfekta dagen för ett besök från våra SWEA-vänner i Luxemburg.
Fyra bilar fyllda med glada, energiska Sweor anlände på förmiddagen till vår mötesplats vid Gare Central. Där mötte en professionell guide oss och han startade turen med att tala om Victor Horta och den design han gjort just på Gare Central.
Turen gick sedan vidare, till fots, ner mot Place St Catherine. Guiden var kunnig och kul och han berättade anekdoter och historia om Bryssel hela tiden. Mycket intressant, även för oss som bott i Bryssel länge.
Från Place St Catherine vandrade vi vidare, över Grand Place, och den ca två timmar långa vandringen avslutades i den lilla parken alldeles nedanför Hilton Hotell (för er som inte besökt den, en fin liten oas mitt i staden, ingen trafik, perfekt för dem med småbarn!) där vi åt lunch i solen. Vårvädret var strålande och alla pratglada Sweor verkade glada och nöjda!
Efter lunch fortsatte vännerna från Luxemburg med shopping och sightseeing på egen hand. Vi tackar SWEA Luxemburg som mangrant besökte Bryssel och vårt arrangemang!
Text: Lismari Markgren |
|
Royal Museum for Central Africa (2010-02-25)
Ute i Tervuren finns en storslagen park med dammar och kanaler, skogsområden med arboretum, och en vacker parkanläggning i fransk stil. Vid denna ligger en pampig byggnad som inrymmer det kungliga museet för Centralafrika. Dit ut tog vi oss tio Sweor en kylig vinterdag för att få en guidad tur i museet. Vår trevlige flamländske guide berättade för oss om museets historia och dess framtid och visade runt i delar av dess enorma samlingar.
När Leopold II hade etablerat sin koloni i Kongo ville han göra reklam för sin verksamhet och visa belgarna allt intressant som fanns där, inklusive de stora ekonomiska möjligheterna. I samband med världsutställningen 1897 yppade sig ett tillfälle. På det kungliga området i Tervuren lät han bygga Le Palais de Colonies för att kunna visa de koloniala samlingarna. Inte nog med det, vid dammarna byggdes också upp autentiska kongolesiska byar med ditskeppade invånare som kundes beskådas via en bro över området. Mellan huvudutställningen vid Cinquantenaire och den i Tervuren drogs den pampiga Avenue Tervuren längs vilken besökarna kunde färdas i spårvagn.
Utställningen blev så populär att den permanentades. Så småningom räckte inte kolonipalatset längre till utan Leopold beslöt att bygga en större byggnad en bit bort. I Paris hade han sett det vackra Petit Palais och engagerade den franske arkitekten Charles Girault för att rita en kopia. Först 1910, efter Leopolds död invigdes det nya museet. Vid det laget var Kongo sålt till den belgiska staten och de kungliga områdena i Tervuren donerade.
Museet har en oerhört stor samling av föremål från centrala Afrika, konst, hantverk, flora, fauna, trädslag mm., huvudsakligen hopsamlade under kolonial tid fram till 1960. Här finns också Stanleys arkiv förvarat. Det är ett av Belgiens mest besökta. Men det är inte bara ett museum, utan också, kanske i allra första hand, en forskningsinstitution och idag en av de främsta när det gäller forskning om Afrika.
Museet har länge känts dammigt och omodernt. Det koloniala synsättet på Afrika har varit klart framträdande och Leopolds och Belgiens uppträdande i Kongo har inte problematiserats. Nu har en modernisering påbörjats. Först ville man slänga ut alla statyer och annat som visade den svarte mannen som underlägsen. Men nu har man insett att det är viktigt att behålla dessa för att kunna illustrera vårt tänkande och den koloniala historien. Det nya museet ska vara en utbildnings- och forskningsinstitution över Centralafrikas historia, nuvarande situation, kultur och natur.
Lite vid sidan av kan jag berätta att många nordbor, runt 1500 personer, på olika sätt deltog i Leopolds kolonisering av Kongo, som sjömän, militärer, ingenjörer och missionärer. Om detta berättade en utställning, Kongospår, som för ett par år sedan vandrade runt i de skandinaviska huvudstäderna.
Vår guide var hela tiden skicklig i att vända på perspektiven. Våra egna seder och bruk kanske tycks underliga i ögonen hos någon från en annan del av världen. Att tända ett ljus framför ett helgon, eller slå en spik i en voodo-figur ? är det kanske uttryck för samma behov? Vi är kvicka att fördöma eller skratta år västerlänningars beteende under den koloniala perioden, men hur beter vi oss egentligen idag, t ex som turister på jakt efter exotiska upplevelser?
Vi avslutade med lunch och en trivsam pratstund i museets restaurang, som även den erbjöd en del afrikanska specialiteter. Några passade till sist på att slinka in i presentbutiken.
I samband med renoveringarna kommer museet att stängas i några år. Så skynda dit så att Du har möjlighet att jämföra det gamla med det nya!
Se www.africamuseum.be
Text: Christina Jonung
|
|
Ölvandring i Bryssel (2010-01-21)
Torsdagen den 21 januari "ölvandrade" åtta Sweor. Vår guide Stefan berättade om öl och visade var den med fördel kan drickas.
Första stoppet var "Au Bon Vieux Temps" väl gömt vid en gränd, ursprungligen brandgata (4 Impasse St Nicolas). Det är ett kafé med inredning från 30-talet, mörkt och rustikt och ingen matservering. Vi drack Corsendronk, inte alltför stark för tomma magar, och med lite bitter smak. Nära, men stängt den dagen, ligger "A l´Image Notre Dame" (8 rue du Marché aux Herbres) som ska vara ännu trevligare!
Vi fortsatte till "La Becasse" (rue de Tabora) för att äta och dricka färskt öl, men fick tyvärr inte plats. Vi hann se att stället har mycket atmosfär! Vi åt vår lunch på "Le Cirio" (Rue de la Bourse 18/20) och lärde oss att fram till 1950-talet var det en mötesplats för konservativa och katoliker. Längre tillbaka drack man där demi-demi eller half-half, dvs. hälften vitt vin och hälften champagne, för att visa att man hade pengar! Demi-demi serveras fortfarande och dracks av många Sweor... Efteråt passerade vi utanför "Le Falstaff" som var mötesplats för liberaler på den tiden le Cirio var det för de konservativa. Le Falstaff´s inredning är i jugend (Art Noveau) och jugendstilen ansågs vara syndig av rättänkande katoliker fick vi veta.
Sist besökte vi "La Petite Fleur en Papier Doré" (rue des Alexiens). Dess historia går tillbaka till 1600-talet och sammankopplas med olika konstgrupper och artister. I senare tid var det mötesplats för bl.a. Dadaisterna, Cobra-gruppen och cirkeln runt Magritte som samlades där en gång i veckan. Ett foto av Magritte, hans fru och deras vänner sitter i entrén. Vi borde ha druckit Kriek, ett öl som tillverkas med "spontanjäsning" och där den aktiva bakterien bara finns i Bryssel vintertid. Vi Sweor med begränsad öldrickningskapacitet drack kaffe.
Vi lärde oss mycket rent allmänt om belgiskt öl. T.ex. att för länge sedan, när tillgången på rent vatten var begränsad, dracks öl i stället för vatten. Därför fanns det ett bryggeri i varje liten by och ölet hade mycket låg alkoholhalt, ca 1 % . Munkarna bryggde också sitt eget öl och några kloster brygger fortfarande. Men det ölet finns inte i affärerna även om etiketten säger "abbaye". Stora öltillverkare har köpt upp de små och fortsätter att använda namnet även om all deras öl tillverkas centralt. Stella, Jupiler, Leffe, Grimsbergen etc. är alla produkter av storskalig öltillverkning. Sammanslagningar och utlokalisering av tillverkningen fortsätter och samtidigt som vi pratade om öl såg vi arbetarna hos AB Inbev demonstrera i protest mot nerskärningar och utlokalisering.
Text: Carin Lenngren Martin
|
|
 |
|
 |