"The baby is coming", utbrast Victoria till Emma. Och mycket riktigt, genom kameran såg de nu två ben sticka ut! Nu blev det full fart på de två systrarna som haft jouren de senaste dygnen - dvs sovit ovanför stallet och haft koll på det dräktiga stoet Fiera, med hjälp av en webkamera. Men om vi backar tillbaka lite, så ska ni läsare få historien från början.

Victoria är född i Sverige och kom till USA när hon var 15 år. Till en början bodde hon i Florida med sin familj och flyttade till Virginia Beach 4 år senare, vilket var året 1996. Nu driver hon en frisersalong med det passande namnet Swedish Touch. Där kan man också få behandlingar såsom manikyr, pedikyr samt massage. Hon är mycket uppskattad av såväl svenska som amerikanska kunder. Nu hade ryktet nått oss att Victorias sto fått ett föl, vilket gjorde oss nyfikna och vi beslutade oss för att åka ut och göra ett reportage för Sweabladets räkning. Ridit har Victoria gjort i 5 år och har haft egen häst i 4 utav dessa. Boogie är den häst som hon haft längst. Hon tävlar mycket och det är i flera olika grenar; halter, western pleasure samt hunter pleasure.

FAKTA Halter = Ryttarinnan går runt med hästen och visar hästens proportioner (confirmation in hand) Western Pleasure = Dressyruppvisning i gång och långsam trav (jog, slow trot, lope & canter). Hunter Pleasure = Dressyruppvisning i gång, trav samt kort galopp (trot & canter).

Stoet som precis fick ett litet föl heter Fiera. Hästar är dräktiga i 12 månader och när det var dags för förlossning var det Victoria och hennes syster Emma som hade jouren. De sov alltså i en lägenhet ovanför stallet och kunde se stoet genom en webkamera. När det var dags började Fiera gå i cirklar. Ett tydligt tecken på att nu är det något på gång. Victoria började fixa i ordning täcken och annat som skulle "välkomna" fölet och efter bara ett par minuter tittade hon återigen i kameran - och ser nu två ben sticka ut! "The baby is coming" utbrister hon till Emma och nu var det bråttom. Allt gick dock smidigt och 45 minuter senare kunde de välkomna Elbie till världen. Dessa djur ligger dock hästlängder före oss människor när det gäller utvecklingens stadier. Först är det viktigt att fölet ligger ned i ca 15 minuter innan det försöker resa sig, för fölet får fortfarande livsviktigt blod och näring ifrån placentan. När det reser sig så bryts navelsträngen av. Endast drygt en halvtimme efter födseln är det dags att lära sig gå. Fiera hjälper så gott hon kan och trots att hon är förstagångsföderska så går det strålande bra. Ingen rast ingen ro - efter ytterligare drygt en halvtimme lär sig även den lilla fölungen att dia. Mamman puffar fölet i rätt riktning med hjälp utav nosen och efter att först sugit lite på bakbenen finner fölet modersmjölken. Inom 12 timmar bör en veterinär ta sig en titt på fölet. Så även i detta fall och Elbie fick gott betyg, alla värden var bra.

Fölet härmar mamman för att lära sig om sin omvärld, vilket är ett finurligt sätt att utvecklas på och fungerar oftast bra. Victoria har märkt att när fölet tittar på mamman, som är ganska tuff, och ser att hon inte blir rädd för saker, så märker även fölet att saker och ting är inte är så farliga. Däremot har fölet börjat tugga i sig lite halm, för att mamman äter gräs. Detta är inte så bra, eftersom tarmarna inte är såpass välutvecklade ännu, så Victoria berättade att hon får ge flera mediciner till den lilla för att magen ska fungera bättre.

Vid 4-5 månaders ålder kommer fölet att åka till North Carolina för att leka av sig ordentligt. Då leker den med andra föl och det är först när hon blir nästan 3 år som Victoria kan ta hand om henne igen, och börja rida in henne. En häst kan bli 30 år och man kan oftast börja rida när den är i 3-års åldern. Mellan 10-13 år avtar kapaciteten, beroende på hur de ridits. En dressyrhäst kan t ex oftast hålla på lite längre.

När 30 dagar har gått tittar man på fölets proportioner. Detta för att ungefärligt kunna bedömma hur fölet kommer att se ut som en fullvuxen häst. Efter 3 månader tittar man noga på deras gate (= hur de springer), och eftersträvansvärt är om de har en bra hawk action - dvs att hästen flyttar sina hovar under kroppen när den springer. Hästens motor är dess bakdel, så denna är oerhört betydelsefull. På araberhästar är det viktigt att de kan lyfta frambenen främst för tävlingsgrenen English hunter samt Hunter pleasure. Araber är oftast duktigare på dessa. Om fölet kan trava, samt att nacken kommer upp lite - blir den värd ännu mer pengar.

När det gäller mat och husrum för hästarna så har Victoria sina hästar på ett bra och i jämförelsevis, billigt, ställe i Virginia Beach. Kostnaden är $550 dollar i månaden för ett stall och då ingår även tillgång till en inomhusarena samt hästarna får mockat. Är det kallt på vintern så får de täcke för att inte frysa. Hästarna går ute varje dag och Victoria försöker att själv rida dem minst 3 gånger i veckan. Är det tävlingar blir tillfällena 4-5 gånger i veckan.

Victoria var med om en tråkig olycka förra året. Hästen hon red på blev skrämd och slängde av sin ryttarinna. Hon landade på fötterna, vilket gjorde att knän och ben fick ta nästan hela smällen. Victoria fick fraktur i benet (=medial tibeal plateau fractured), hela nedre benet hoppade ur led, både främre och bakre korsbandet samt yttre och inre ledband slets av. Läkarna upptäckte tidigt en nervskada, vilket i detta fall innebar förlamning i Victorias fot - och i framtiden kunde detta leda till drop fot. Nu har sjukgymnastik och en stor portion envishet gjort att Victoria nästan har fått tillbaka känseln i foten och hon kan gå och rida så gott som obehindrat. Det som återstår är ytterligare en operation utav underbenet - där en benbit saknas och som givetvis kan vara förödande för framtiden. Victoria säger att detta ingrepp får bli någon gång till hösten. Sweabladet tackar för en mycket intressant intervju och önskar Victoria lycka till!

Text: Alexandra Ljungström
Bild: Victoria Bryant