Medföljandeproblematik
Den anonyma benämningen DEN MEDFÖLJANDE kan lätt associeras till en annan okänd person i en av litteraturens klassiker, nämligen DEN TILLKOMMANDE i Joseph Conrads roman Mörkrets Hjärta. Boken är minst lika aktuell idag, som den var då den skrevs för 100 år sedan. Den borde läsas av alla och inte minst dem som ska arbeta i utvecklingsländer. Den handlar om en brittisk man och forskare som skickas iväg till Afrika för att studera sina teser vad beträffar primitiva kulturer. En ohygglig bild presenteras av det koloniala Europeiska framtåget. De människor som arbetar för de olika organisationerna skildras på ett mycket realistiskt och trovärdigt sätt. Man kan dessvärre ännu idag finna liknelser med vår tid. Huvudpersonen har lämnat sin fästmö England. Hon spelar en relativt obetydlig roll i boken, men är ändå viktig. Hon har inget namn utan kallas Den Tillkommande - en tålmodigt väntande kvinna. Epitetet ger ett anonymt, passivt och opersonligt intryck.
Samma intryck ger även ordet DEN MEDFÖLJANDE.
Äventyr tillsammans
Man hör ofta talas om den s k MEDFÖLJANDEPROBLEMATIKEN, då man diskuterar utlandsanställningar. Ett märkligt sätt att uppmärksamma de frågor som kommer upp då man ska ta sitt första kliv ut i världen tillsammans med sin partner och kanske barn. Låt oss i stället kalla detta tillfälle i sitt liv för TILLSAMMANSÄVENTYRET. Visst kan det finnas problem, men låt oss först närma oss en utlandsvistelse mer positivt.
För det är ett äventyr man ger sig ut på, då man accepterar ett jobb utomlands. Med allvarliga undertoner. Det är ingen semester, snarare en ganska tuff utmaning. Det kan liknas vid en seglats i förhoppningsfullt en liten stadig båt. Men det fordras ett bra manskap ombord, god "team spirit" och lite "jävlar anamma" i kombination med en stor portion humor. Har man väl gett sig iväg tillsammans ska man inte hoppa överbord utan hugga tag och surra sig fast och hjälpa varandra då stormarna skakar båten. Ibland kan man behöva kasta ut en livboj och se till att den som fallit överbord kommer ombord igen. Men det finns inte plats för någon passivt medföljande person, utan alla måste vara med och ställa upp. Då blir det en spännande tid utomlands!
Viktig arbetsinsatsTyvärr uppskattas inte alltid värdet av alla de arbetsinsatser som oftast kvinnorna lägger ned utomlands. Man kanske inte heller har förstått vad dessa kvinnor ger upp och hur mycket de ger. För vi talar här om både ett givande och tagande. Men också om en satsning på ett liv tillsammans där den ena partnern jobbar utanför hemmet (ofta hårt och mycket) och den andra (ofta kvinnan) ägnar all sin energi åt hemmet, barnen och mannen. Hon bygger upp ett nytt hem och socialt nätverk, hon lär sig leva och fungera i sitt nya land och hon ställer upp för sin man och sina barn som ofta har en jobbig anpassningstid i sitt nya internationella liv.
Författarens anmärkning. Här bör inflikas att det fortfarande oftast är kvinnor som är medföljande, men det är viktigt att komma ihåg att tankarna gäller alla och utan genusperspektiv.
Kulturella bagage
Om man är något insatt i s k cross-cultural training inser man snart hur olika vi alla är vad beträffar det kulturella bagage som vi släpar med oss runt jorden. Vi formas under vår uppväxt i våra familjer naturligtvis men också väldigt starkt i det utbildningssystem, i vilket vi tillbringar den viktigaste tiden av våra liv . Det är under vår uppväxt som vi lär oss hur att fungera i ett samhälle, hur vi ska se på våra medmänniskor och världen i stort och framför allt hur vi ska samarbeta. Våra svenska värderingar och normer är ganska specifika och många gånger ganska olika de man kan finna i andra kulturer.
Feminina mjukisländerVi sägs i Skandinavien ha en informell och mycket demokratisk (platt) företagskultur. Vi jobbar i projekt och vi ger människorna (redan skolbarnen) fria händer att experimentera och arbeta utan regelbunden mätning och kontroll. Vi tillåts göra misstag då och då och vi får lära oss att dela beröm. Våra ungdomar blir självständiga i ganska tidig ålder, föräldratrycket är inte så starkt och diktatoriskt som i många andra kulturer. Man samtalar och försöker lösa konflikter. Vi blir lärda att inte bestraffa våra barn vare sig fysiskt eller psykiskt. Vi har en mjukare syn på uppfostran - något som kallas en feminin syn. Vi inskolas i nya situationer och detta gäller både inom skolans värld och i arbetslivet.
Maskulina hårda länderI den internationella världen möter vi oftast en annan syn. Vi talar om maskulina, hierarkiska kulturer där samhället är mer ordnat och strukturerat i kontrollerande former. Den vuxnes värld är oftast skild från barnens och ungdomarnas värld. De vuxna är de som bestämmer under hela uppväxttiden. Man har starkare medel att bestraffa och man kontrollerar att regler efterlevs. Detta system startar redan i skolan (med betyg redan i lekskolan) och fortsätter i arbetslivet fast i andra former. Man har här format människor som passar in i mer hierarkiska, auktoritära och relativt formella affärskulturer. Individen måste hävda sig mer och armbågarna måste vara vassa om man ska kunna ta sig fram i livet.
Kulturbyttor alt. bytenDe människor som rör sig i likartade kulturer med relativt samstämmiga värderingar och attityder funderar aldrig på dessa skillnader. Problem uppstår då man ska byta kultur så att säga och börja fungera i ett land där man har totalt olika uppfattning vad beträffar utbildning, uppfostran och syn på människor. Arbetsklimatet och sättet att arbeta kan skilja sig väsentligt från det man lärt sig acceptera som normalt.
Det är lika svårt för alla (oavsett vilken nationalitet man har) att byta kulturer eftersom vi alla tror att det vi själva representerar är det enda rätta. Vi är vad som kallas etnocentriska. Vi tror på vår egna förträfflighet eftersom vi sällan har behövt ifrågasätta våra egna värderingar och attityder!
Mödosam vägProcessen att anpassa sig i ett nytt land och en ny kultur är långvarig och relativt mödosam. Man får så att säga stöta och blöta och ifrågasätta mycket av det man trott vara riktigt. Resultatet blir så småningom att man försonas med sin nya kultur och lär sig leva med de nya normerna. Men det tar för de flesta ett drygt år innan man lyckats anpassa sig helt! En del lyckas aldrig riktigt anamma det nya utan slåss med sig själva och dem som finns till hands, vilket innebär en otroligt arbetsam utlandsvistelse. Detta i sin tur får konsekvenser för hela familjen. En del ger upp och flyttar tillbaka hem.
Stora utmaningarDen medföljande makan får oftast ta tag i sitt nya land på ett mer handfast sätt än den arbetande partnern. Det sociala nätverket ska byggas upp på nytt, hemmet ska fungera, maten ska komma på bordet, det nya språket ska tacklas och barnen ska komma igång i en ny och främmande skolkultur . Skolspråket måste inläras snabbt. Nya vänskapsband måste knytas. Frustrationer och hemlängtan tillbaka till det gamla välkända måste bearbetas. Detta är uppgifter som är utmanande och spännande men också krävande. Man behöver vara självständig, nyfiken och öppen inför allt det nya man möter. Detta gäller även den medföljande partnern, som har att sköta marktjänsten lika fullt ut. Fler och fler sweor är de som tagit arbete utomlands och ställt sina män och partners inför uppgiften att vara medföljande.
Självklart är det viktigt att man förberetts inför sitt nya uppdrag. Man måste vara påläst och uppdaterad vad beträffar det nya landet, men ska också veta att det är helt naturligt och vanligt att man hamnar i en kulturchock efter ett par månader i sitt nya hemland. Man ska också vara klar över att denna kulturella reaktion i regel försvinner efter ett antal mödosamma månader.
Största orosmolnen
Vad är det då som vi svenskor generellt tycker är mest besvärligt förutom det som ovan nämnts då det gäller att få de eventuellt medföljande barnen på rätt spår?
Oftast kommer avsaknaden av jobb på första plats. De flesta svenska kvinnorna har ett yrkesarbete som de lämnar. Många får säga upp sig och hoppas på ett nytt jobb då de kommer hem. Detta betyder att de också ger upp sin ekonomiska frihet samt den för oss jämlika kvinnor så viktiga pensionspoängen. Om man stannar utomlands under en längre period betyder detta en ganska mager pension då det är dags för pensionering.
Erfarenhetsmässigt hamnar man likaså i bakvattnet då det gäller vidareutveckling inom sin yrkeskarriär, trots att man samlar på sig en hel del annan nyttig internationell erfarenhet.
Många svenska kvinnor tycker det är svårt att acceptera, att de ska sitta i baksätet under utlandsvistelsen och därmed inte kunna styra sin egna utveckling. Vi är dåligt förberedda för den traditionella hemmafrukulturen, i vilken många av våra internationella medsystrar lätt känner sig hemma. Vi får inskolas i ett nytt tänkande, lära oss att bli charity ladies och uppskatta oavlönat arbete. Vi får till och med lära oss att uppskatta det arbete man gör som hemmafru och inte ha dåligt samvete för att man kan slösa sin tid på att spela golf, spela bridge eller mahjong eller ägna sig åt regelbunden work-out?. Något som man knappt vågat drömma om som hårt , dubbelarbetande kvinna i Sverige.
Långsam anpassning
De flesta av oss anammar sin roll så småningom och många småbarnsmammor säger sig njuta av att kunna vara hemma hos sina barn, följa deras utveckling och njuta av den korta tid som det egentligen handlar om. De passar på att - för att använda ett politiskt svenskt (?) populärt uttryck - ta time-out.
Kanske är det så vi ska se en utlandsvistelse. En tid för nya erfarenheter och intryck. En stund i ett annat land som vi får adoptera en liten tid, och många gånger lära oss att älska.
Kristina i Utvandrarna
Det är inte svårt att associera kvinnans situation till Vilhelm Mobergs Kristina i Utvandrarna. I Växjö finns det en staty av Karl-Oscar och Kristina. Mannen ser framåt mot det nya landet och sin nya utmaning och uppgift. Kvinnan ser bakåt , mot sitt gamla hemland, sina rötter och sina starka band till familjen och hemmet. Hon följer motvilligt med samtidigt som hon dessutom känner en övertygelse att hon gör rätt. Under hela sin tid i sitt nya hemland håller hon kvar traditionerna och kontakten med sin gamla kultur. Det svenska förblir mycket viktigt att bevara och detta i sin tur för med sig att de kan växa sig starka och överleva i sitt nya land. Kristina lämnade sitt hemland för gott. Många flyktingar världen över har fått göra likadant. Vi moderna Kristinor kan återvända regelbundet till vårt hemland, oftast med hela vår familj. Vi kan leva med förvissningen om att vi alltid kan återvända hem.
SWEAs betydelse
SWEA har blivit en stark länk mellan Sverige och svenskorna. Vi kan upprätthålla våra traditioner i denna förening, bilda ett stort internationellt nätverk och vi kan dela med oss av vår svenska kultur till våra barn och utländska makar/partners eller vänner.
De flesta av oss utvandrade medföljande kvinnor bär troligtvis en liten Kristina från Duvemåla inom oss. I sången Min Lust till Dig i Björn Ulveus och Benny Anderssons alltid lika aktuella musikal sjunger Kristina:
Vi ska va tillsammans när dag läggs till dag, för dit du går går också jag...
.............och det är nog så det är, när det är som bäst. Vi går tillsammans ut i det nya äventyret.
Och vi kommer hem tillsammans.
Uppdaterad: 2010 av MR
|