Lazy F Guest Ranch

Under tre veckor i mars hade vi glädjen att ha vår dotter Erika hos oss. Hon bor i vanliga fall tillsammans med sin pojkvän Kristian i Halmstad (Haverdal).
Erika avlutade sin gymnasieutbildning för ett år sedan. Hon gick ridsport på Plönningegymnasiet. Så ni kanske förstår att hästar är ett stort intresse i hennes liv.
Så vad passade bättre än att komma till Houston i mars när Rodeoshowen var här.  Givetvis gjorde vi ett besök där, en rolig upplevelse för en stadsmänniska som mig.

Men nu var det ju inte det jag skulle berätta om, utan vårt besök på "Ranchen".  Vi åkte alltså till Lazy F Guest Ranch som ligger i Smiley inte långt från Gonzales som i sin tur ligger öster om San Antonio.

Vi kom dit på onsdag eftermiddag och blev nästan genast beordrade att hoppa i jeansen så vi kunde ge oss ut på vår första ridtur. Ska kanske tillägga att jag aldrig har ridit förr, så det kändes ganska nervöst.
Men de gav mig en stillsam herre, som följde de andra så snällt.



Det blev en ridtur på drygt en timme, och för mig som vara nybörjare var det en helt perfekt början. Vi red i sakta mak och man hade gott om tid att studera landskapet. Det var så fint och annorlunda mot det man var van vid. Men tyvärr så hade de stora problem med torkan. Tydligen genomgår de nu den torraste perioden på 150 år. Och det syntes verkligen, i mars och april så står ranchen i vanliga fall i full blom. Men nu slokade till oh med kaktusarna. För mig spelade det ingen roll, jag tyckte naturen var helt otroligt vacker ändå.

Lite senare på kvällen gav sig Erika ut en andra sväng tillsammans med ett annat gäng. Jag stannade kvar och bloggade istället. Kände att jag behövde börja försiktigt.

Kvällsmat åt vi ett stort gäng på byns restaurang.

När det blivit mörkt blev Erika övertalad att följa med ett gäng ungdomar ut i skogen för att jaga vildsvin. Hon var inte sen att hänga på.
När hon gett sig av berättade de andra för mig att jag kunde räkna med att hon skulle vara tillbaka vid 4-5 tiden på morgonen. Oj då, det var Erika nog inte beredd på! Men hon kom hem strax efter tolv, utan vildsvin. Då hade gänget besstämt sig för att ta sig en liten paus innan de gjorde ett nytt försök. Erika hoppade i säng och de andra gav sig ut igen. Det var tur att hon valde att stanna hemma, de andra kom tillbaka vid sextiden, även denna gång utan vildsvin.

Torsdagen ägnades åt mer ridning, en runda på förmiddagen, det var några stängsel som ägaren ville inspektera, och och en runda på kvällen då det blivit mörkt, eller svart rättare sagt. Det var tur att dottern i huset visste vägen för jag och Erika såg absolut ingenting. Det var verkligen en udda upplevelse.

På fredagen hoppade vi upp på Clays truck för att följa med och titta till kossorna. När vi kom till området där kossorna skulle var såg vi först inga kossor alls, men efter att ha kört omkring och tutat en stund så kom det kossor från alla håll i skogen. De visste att det vankades godsaker.


Erika fick också chans att vid två tillfällen prova på Barrell Racing. Vi såg det när vi var på rodeoshowen och Erika blev väldigt glad när hon fick chans att prova på det. Såg riktigt farligt ut tycker jag, men Erika är ju en erfaren ryttare så det gick bra. Men hon sa själv att det var väldigt länge sen hon tagit ut sig så mycket, en väldigt fysiskt krävande sport med andra ord.



Pä lördagen blev det mer barrel racing för Erikas del, sen avslutade vi vår vistelse med ännu en dryg timmes ridtur på ranchen. På alla de timmarna vi red omkring på ranchen red vi aldrig på samma ställen. Så man förstår att det var stora ägor de hade.



Ska man sammafatta vår vistelse kan man säga att vi är supernöjda!
Allt var lite oorganiserat, men på ett charmigt sätt. Men det är bra att vara medveten om att allt inte är planerat i förväg med ett precist schema.

Detta stället kändes som att det var på riktigt, vi gjorde de sakerna som Clay ändå skulle gjort även fast han inte haft några gäster. Skillnaden var bara att när han gör det själv så tar han fyrhjulingen, har han gäster tar han hästen.
Man kunde komma med egna önskemål om aktiviteter och de gjorde vad de kunde för att uppfylla önskningarna. Vi hade också möjlighet att få prova på att jaga kalvar och lära oss att binda dem som de gör på Rodeon, men Erika valde Barrell racing istället.

Gästrummen är simpla men fullt funktionsdugliga med badrum i varje rum. Man ska inte räkna med någon hög standard på rummen,och man får stå ut med lite skit i hörnen. Men de timmarna vi tillbringade i rrummen var när vi sov, så för oss var de helt ok.
En liten pool fanns också på gården, något vi inte utnyttjade, men är man där på sommaren är det nog inte het fel att kunna fly dit.

Vi valde att all vår mat skulle ingå, annras kan man välja att åka till stan och äta. Mathållningen var det lite si och så med, man visste inte riktigt när det skulle bli mat osv. Men vi hade fritt förfogande över innehållet i kyl och skafferi, så det gick absolut ingen nöd på oss.

Detta är absolut ett ställe jag skulle vilja rekommendera om man vill leva lite ranchliv på ett enklet vis några dagar. Visst, det kostar en del, framför allt är det ridtimmarna man betalar mycket för. Men vad kostar det inte att åka skidor i några dagar.

Kika in på deras hemsida och se vad de har och erbjuda. (kanske inte snyggaste hemsidan som går att finna, (men informationen man behöver finns där:) )
http://www.lazyfranch.com/

Såg nu när jag kikade in på sidan att man har chans att få rida från ranchen till Rodeon i San Antonioi under tio dagar i januari 2010. Kanske något för de som har lite vana att sitta på en häst. Man får nog räkna med en öm bak. Mer information hittar du här
http://www.lazyfranch.com/CHISHOLM%20TRAIL%20RIDE.html

Har ni några funderingar får ni gärna höra av er, jag delar gärna med mig av mina upplevelser på ranchen.

Hälsningar

Marie Leander
kassör, medlemsansvarig och webbmaster
SWEA Hosuton