SWEA International
För medlemmar
SWEA i ett nötskal
SWEA in English
Tyck och tänk
Medlemsregistret
Stipendier & ÅSK
Medlemsförmåner
SWEA-produkter
SWEA-Nytt
SWEA Forum
SWEA Guiden
Hänt i SWEA-land
Anslagstavlan
Lediga jobb
Webbredaktionen
SWEA Kansli
Du måste vara inloggad med kanslibehörighet för att kunna se dessa sidor.

office (at) swea.org
Användarnamn
Lösenord
Netikett & skräppost
Sverigevädret
Sverigevädret
Aktuellt
Till arkivet
När jag inte är en SWEA...

Hittar du mig i köket eller under vattnet.

Det kan inte hjälpas. Redan efter frukost börjar det snurra: Smaker, råvaror, konsistenser, vad åt vi i går, vad erbjuder kylskåpet och marknaden? Som en parallell hjärnprocess rullar mattankarna på eget bevåg, för att framåt eftermiddagen ha utvecklats till den perfekta kvällsmenyn som jag ser fram emot att sätta i gång med.

Dessutom har jag turen att ha riktiga matälskare (inklusive mig själv) i min närhet. Och ännu inga barn som kräver mängder av mat, för att seda pilla i den och helst undiker att hjälpa till med disken! Den enda perioden i mitt liv när jag inte kunde laga mat hemma eller hos vänner var när jag arbetade som kock - lökhackande och köttstekning dödade kökskreativiteten. Aldrig mer ett klassiskt köksjobb!

De senaste åren har jag arbetat med att introducera det bästa av nordisk mat till engelsmännen via magasinet Nordic Dining och genom att importera och sälja en produktserie, före det med hjälpte jag restauranger, matvarumärken och stjärnkockararbetade med konceptutveckling och formgivningstjänster. Tala om att matstad! I London har jag upplevt allt från anspråkslös indisk mat (bättre än den som jag åt när jag reste runt i Indien) till strålande gourmetmat. Men framför allt lyckan att så gott som dagligen strosa Portobello Road i jakt på den perfekta Kentmangon, de finaste rockakinderna och den vackraste broccolin.

Och så var det ju balansen.

Äter man x antal tusen kalorier om dagen krävs det att man gör av med energi också. Tack och lov finner jag ett stort nöje i att vara utomhus. Får jag inte röra på mig intar myrorna byxorna redan efter lunch, mitt huvud blir segt och fylls av dimma. Mest älskar jag att bada och helst i havet.

I princip oavsett var jag varit bosatt har möjligheten till morgondopp funnits och fångats. När havet har legat för långt borta har sjöar, kanaler, dammar och till och med inomhuspooler fått duga.

När jag nu med stor sannlikhet söker mig till nya platser på jorden (var är ännu oklart) hoppas att jag kan hitta ett stimulerabnde arbete där både min passion för och kunskap inom mat och kommunikation kommer till sin rätt. En sak är dock säker: Oavsett var jag hamnar kommer det inte dröja många dagar förrän jag har funnit den där specialbutiken med den glada Vietnamesen bakom disken, stans generösaste fikonträd och ett vattenhål att dyka ner i!