Att man ska behöva vänta till en polkagrisbagare kommer till San Diego för att man ska få en polkagris!  Alla år som vi kört fram och tillbaka mellan Stockholm, Småland och Skåne, varje gång förbi Gränna och varje gång tjat från barnen om att stanna för att köpa polkagris. Alltid samma svar från en elak mamma "Nej, det är för mycket socker och alldeles för kladdigt!". Men när dubbla världsmästare i polkagrisbakning Arvid kommer på besök ända från Gränna för att visa oss hur en polkagris blir till, då är det kult och vi åker hem med två polkagrisar!

Arvid har alltså inte bara vunnit VM i polkagrisbakning en gång utan TVÅ gånger. Det är det ingen annan som någonsin lyckats med! I VM för polkagrisar tävlar man bl.a. om att polkagrisarna ska vara enligt riktlinjer för vikt, längd, omkrets och mått på de röda ränderna. Efter att ha sett Arvid baka "live" förstår vi att det inte är så lätt som man kan tro.

Arvid beställde ingredienser från sina hemtrakter Gränna för att baka för oss i SWEA SD och också för Svenska skolan i SD. Medan han visade oss hur man bakar polkagrisar, med armar i konstant snabba rörelser, berättade han lite om bakgrunden till polkagrisen och även om sin polkagrisbakgrund. Visste ni t.ex. att det hela började på 1850-talet i just Gränna? Att det heter polkagris är det ingen som riktigt vet, men vad som sägs är att det har att göra med att dansen polka var poppis på den tiden och att ränderna går runt precis som polkadansen. Gris kan komma från att godisbitar kallades för "gresabitar" på redig småländska. En helt okey förklaring tyckte vi.

Arvid gjorde en ½ sats på drygt 2kg för oss Sweor som kom för att se honom baka. Degen var tvungen att vara i konstant rörelse så att den inte stelnade i en enda socker klump, därför armarna i konstant rörelse. För att degen ska bli vit måste luft komma in i degen, för att luft ska komma in måste den dras ut om och om igen, d.v.s. en riktig workout. Vi var alla mycket fascinerade av hur snabbt Arvids armar och händer arbetade.

När vi åkte därifrån sade jag till min dotter, som fått hänga med, att det här var väl lite skoj. Svaret kom snabbt "Ja, det var verkligen urkul!". Från en kräsen tonåring är det ett mycket bra betyg.

Tack Arvid för att du kom och visade oss konsten av att baka polkagrisar!