Att bli svensk medborgare.... 

...genom födelse Den svenska Medborgarskapslagen grundar sig på den så kallade härstamningsprincipen. Den innebär att föräldrarnas medborgarskap är avgörande för vilket medborgarskap deras barn får. Principen tillämpas också i de övriga nordiska länderna och i många andra europeiska länder, däribland Spanien. Enligt denna lagen får barn till en svensk mor automatiskt svenskt medborgarskap vid födelsen. Barn till svensk far får också svenskt medborgarskap om barnet föds i Sverige. Är fadern gift med barnets utländska mor, blir barnet alltid svensk medborgare. I en del länder tillämpas den så kallade territorialprincipen, Det innebär att barnet får medborgarskap I det land på vars territorium det föds. Ibland ?kolliderar? de båda principerna, vilket gör att ett barn får två ibland fler medborgarskap, till exempel: - ett barn som föds i USA av svenska föräldrar blir vid födelsen medborgare i både USA (territorial) och I Sverige (härstamning) - ett barn föds i USA, i ett äktenskap mellan en svensk man och en polsk kvinna, får tre olika medborgarskap: medborgarskap i USA (territorial), i Sverige och i Polen (härstamning). 

...genom legitimation När en utländsk kvinna får barn med en svensk man, får barnet inte automatiskt faderns svenska medborgarskap om föräldrarna inte är gifta med varandra och barnet föds utanför Sverige. Om de gifter sig innan barnet fyller 18 år blir barnet automatiskt svensk medborgare. Det kallas medborgarskap genom legitimation. 

...genom naturalisation Den som väljer att bosätta sig i Sverige kan, efter en viss tid ansöka om att bli svenska medborgare (så kallad naturalisation). Han eller hon ska då: - kunna styrka din identitet (identitetsvillkoret) - ha fyllt 18 år (åldersvillkoret) - ha permanent uppehållstillstånd - ha varit bott i Sverige i minst fem år - ha skött dig bra och inte begått några brott. Det är Migrationsverket som prövar och beslutar om ansökningar om svenskt medborgarskap. 

Läs mer på www.lansstyrelsen.se eller på www.migrationsverket.se 

Text: Anna-Lena Christensson